13 871 km...

...är det mellan mig och Daniel. Det är långt, väldigt långt. Jag saknar honom varje dag, försöker hålla kontakt via Facebook - Tack för att du finns Facebook! följer hans blogg för att hålla mig uppdaterad - Tack till blogspot!. Jag hoppas att vi snart ska få tlll så vi kan köra lite Skype så jag får se honom "live" för det var över 1 månad sedan som jag såg honom. Fick ett tips av kollega att man även kan ringa billigt, kostar bara vanlig taxa. Måste ta mig tid och se hur det fungerar, för jag vill så gärna höra hans röst.

Fast jag vet att han har det bra kommer moderskänslorna fram, man villl liksom bara krama, klia på ryggen, "pilla" i håret, ja ni som är mammor vet vad jag menar. Det spelar ingen roll om de är stora, en kram är aldrig fel. Man vill ju veta att de har det bra, jag vet att han har det bra men ändå... Jag måste sluta vara så nojig eller hur. Han är 25 och kan ta hand om sig själv.

Jag har ibland fått höra att jag är en sk "curling morsa" att jag alltid löser problemen åt mina barn, röjer undan hinder och gör det smidigt för dom. Jag kan hålla med om att ibland har jag nog gjort dom en och annan björntjänst, inte alltid men det har hänt. Men som mamma vill jag bara väl, jag vill att mina barn ska må bra och ha det bra, mår dom bra mår jag bra så enkelt är det. Fast jag vill ju att alla runtomkring ska må bra, då mår jag som bäst.

Just nu lyssnar jag på What Are Words med Chris Medina, det är en fantastisk fin låt.Om du inte hört den så gör det, den får en verkligen att fundera på livet, vad man är tacksam för. Det är en verklig "storytelling". Det var Daniel som sa att jag skulle lyssna på den och han berättade bakgrunden. Jag älskade den från första stund. Fäller en tår varje gång jag hör den. Världens finaste låt

Som tur är har jag min älskade Malin hemma, hon gör mig alltid glad :-) en stor puss och kram till dig hjärtat.

Tack för att ni finns båda två älskar er massor!

Det var dagens funderingar. Ha det gott